Jag hade skickat iväg ett sms några dagar innan om att vi skulle sluta umgås ett tag. Inte för alltid, men för några veckor framåt. Jag var tvungen att få lära mig att andas luften igen, utan dig. Idag, tisdagen den femte november, har vi inte pratat, inte smsat och inte sett varandra på sju dagar. En lång vecka av bitande tystnad. Sju dagar låter inte mycket, men för mig har varje liten sekund klistrat sig fast och känts som en evighet. Och vad är då odsen att jag ska se ditt lockiga hår inne på konsum? Där står ni och plockar i tomater i en plastpåse, du och din kortväxta farfar. Jag vet att jag borde gå fram och säga ett hej. Men jag kan inte. Jag kan inte ens tvinga fram det. Och under några långa sekunder står jag bara och stirrar på din gräsligt fula jacka. Sedan går jag rakt in, rakt förbi dig och din kortväxta farfar. Drar ner mössan lite till ifall du skulle vända dig om. Jag går tills jag kommer fram till kaffe-hyllan att jag hat glömt vad jag skulle handla. Rotar i jackan efter en inköpningslista som jag vet inte finns.

Nudlar.

Det finns bara en mataffär i stan där jag bort och jag har varit här fler gånger än antalet människor det finns på jorden. Men just mu, i detta ögonblick har jag ingen aning om på vilken hylla nudelpaketen finns. Försöker läsa på skyltarna, men ser bara en massa kinesiska tecken. Allt jag kan tänka på är ditt lockiga hår och hur jag saknar att dra i det.

Till slut måste jag fråga en rödrutig söt flicka om hjälp och självklart låg de precis bakom mig. Där står jag och plockar på mig paket efter paket och hjärtat dunkar fortfarande hårt mot bröstet. Jag hinner inte ens räkna dem. Inte ens välja smak. Sedan går jag till kassan för att betala, men stoppar i fel kort i kortläsaren, mumlar någonting på franska, betalar tillslut med rätt kort samtidigt som jag får syn på dig i kassan mittemot. Utan att tänka springer jag bokstavligen ut ur affären och stannar inte upp förrän jag står utanför min vita skita gamla volvo.

 

Efteråt minns jag knappt vad det var som hände. Världen bara flög förbi i en olaglig hastighet och när jag sitter i framsätet redo att köra iväg slår det mig. Jag skullle ha mött upp min glada barndomskompis vid mjölkkylen inne i affären och vi skulle handla julbakingredienser, men jag kom ut helt själv.

 

Med sjutton nudelpaket.