Om nästan två veckor, femton dagar, får jag min egna lilla lägenhet. En etta på fyrtiotvå kvadrat. Det är inte mycket, men det är allt jag behöver. Föroppningsvis kommer min pojkvän att flytta in snart också. Längtar efter att springa fram och tillbaka till tvättstugan och hänga upp de blöta kläderna på tvättstället så att hela lägenheten doftar äpple när man kliver innanför dörren. Eller att inhandla nya saker att ställa i mitt lilla köksfönster. Längtar till att veckans Ica-blad droppar ner i postlådan så att vi kan sitta och planera vad ska vi äta och handla under de kommande dagarna. Vi kan köpa precis vad vi vill. Och all ensamtid vi ska få tillsammans. Vi kommer kunna sitta och prata hela kvällarna utan att det ligger någon annan i rummet bredvid och hör allt man säger. Och det gör mig så otroligt lycklig när jag tänker på det faktum att jag kommer komma hem från jobbet och min, MIN, sambo står och lagar mat till oss. I vårt egna hem. 

 

Men mest av allt längtar jag efter att sitta på balkongen och se på när jorden snurrar och mörkret gör oss sällskap Med en öl i varsinn hand och tusentals diskussioner om allt möjligt.

 

 Bild: tumblr