Fem månader har gått sen jag flyttade ihop med min kompis i en liten tvåa på drottninggatan. Hela hösten har bara rusat förbi. Jag kan inte fatta att jag snart ska flytta ut och ta med mig alla mina kartonger till en helt ny lägenhet i en helt ny stad. Jag minns när vi hade inflyttningsfest och lagade pannkakor klockan halv fyra mitt i natten. Pannkakor med alldeles för mycket salt i. Men alla gästerna var för fulla för att märka något. Eller den gången då ingen minns hur jag kunde bli så full och jag vaknade upp hos polisen. I en fyllecell, men en stor minneslucka och blåtira på högra öga. Men jävlar vad kul vi har haft. Och många gånger har vi skrattat åt saker som egentligen inte ens är roliga. Jag kommer sakna alla de gånger vi lagat nudlar med stekt svamp, av ren lathet. De gånger vi har legat på golvet och diskuterat allvarliga, men ändå så flummiga ämnen. Men mest kommer jag sakna alla kvällar, alla sena nätter då vi suttit på balkongen och kedjerökt och analyserar varenda kille som vi har varit med. Och jag älskar när vi pratar om galet sex, som ibland blir alldeles för detaljerat.  

 

Och jag har hånglat med en charmig göteborgare i en slampig maskeraddräkt. Fått mitt hjärta krossat gång på gång av killen jag tycker om. Druckit alldeles för mycket vin och erkänt saker jag inte borde. Dansat på en ensam gata med en blond kille från en annan stad. Jag har lärt mig så mycket om att bo själv och vad jag inte visste innan är att jag är grym på att städa och hålla ordning. Jag har promenerat samma väg fram och tillbaka till jobbet i snart ett halvår och jag har facinerats över hur naturen ändrat sig så pass fort. Från sen sommar till en färgglad höst och till sist då den vita snön la sig som ett täcka över hela staden.