Ligga på ett gammalt tåg som ingen längre vill köra, ligga bredvid en pojke jag håller kär och hångla groteskt mycket. Prata om universums oändlighet och saker som vi inte kan förstå oss på, saker som jag aldrig skulle kunna prata om med någon annan, och vi skulle drömma oss bort till en annan planet. Skapa egna teorier om livet. Se på när tidig lördagsmorgon förvandlas till sen tisdagseftermiddag, men veta att vi inte behöver göra något annat än att bara ligga kvar och filosofera. Vi kan se hela världen härifrån och vi har varandra 

 

 

 

 

 

Kyssa en kille som aldrig skulle förstöra mitt redan trasiga hjärta. Kyssa honom farväl för att jag måste tillbaka hem till min stad. Och veta att vi inte kommer se varandra på fjorton dagar. De kyssarna är de bästa. Och han skulle stå där och vänta på mig när jag kommer hem igen. Drömmer om det där som bara finns på film, om det äkta, passionen för någon annan, så stark. Vill också uppleva det  

 

 

 

 

Känner för att springa på en tågräls för att utmana ödet, för att känna spänningen, för att känna mig fri, för att känna att jag lever och för att veta att jag i vilken sekund som helst kan bli överkörd, har aldrig varit rädd för att dö, och att alla mina drömmar kommer rinna ut och försvinna, glömmas bort i atmosfären, men ändå känslan är så häftig, så fri

 

 

 

Någon gång ska jag segla jorden runt. Av alla mina drömmar så är det den bästa. Jag älskar havet, känner mig oövervinerlig när jag befinner mig ute på vattnet, men samtidigt så liten och obetydlig. Fri på något sätt också, jag kan göra vad jag vill, åka vart jag vill utan att någon eller något står i vägen. Och renligheten, den blå klara färgen, jordens skönheten finns i havet. Vill kunna känna oändligheten på riktigt, att det inte finns något slut, någon mening, allt är bara en enda stor röra, ett enda stort djup, och bara de som är starka nog klarar av flytta runt uppe på ytan, och när jag har åkt ska jag aldrig mer komma tillbaka