Du var med henne. Flera gånger. Och jag vet att jag får skylla mig själv. För du hade frågat mig innan om jag trodde på oss och som jag alltid gör så svarade jag nej. Men inte för att jag inte trodde på oss utan för att jag var rädd. Rädd för att bli något med någon. Rädd för att du började komma för nära. Rädd för att jag har gjort saker med dig som jag inte har gjort med någon annan. Vi har umgåtts utan alkohol i blodet, jag har träffat dina föräldrar, du ger mig frukost på sängen, vi hörs varje dag, varje timme på dygnet. Och jag är rädd för att jag ångrar ingenting.

 

Jag sa åt dig att du inte skulle bry dig, men egentligen vill jag att du ska bry dig så jävla mycket. Jag vill att du ska förstå vad jag menar när jag egentligen säger motsattsen. Jag vill att du ska se igenom mig, förstå hur jag tänker. Att jag visst känner saker. Massor. Hela tiden.