Musik. Det finns inget annat som kan läka mitt trasiga hjärta bättre än vad musik kan. Musiken är den bästa vännen, den vet alltid hur den ska göra för att få en på andra tankar. Jag älskar musik. Fin musik. Välarbetad musik, där man upplever samma känslor som artisten gör när han eller hon sjunger låten.

Jag kallar det för äkta, musik, men fiinns det verkligen äkta och oäkta musik? Såg en artikel idag där en kille jämförde autenticiteten med livsmedelsbutikernas nyckelhålsmärkning. Ben Howard är nyckelhålsmärkt, men inte Britney Spears. Hennes sockerhalt är alldeles för hög. Ben Howard använder musiken som en konstform, där han uttrycker känslor och berör sina lyssnare. Britney Spears använder musiken för att tjäna pengar och hennes låtar är ytliga, precis som resten av popvärlden. Men för somliga människor kan kanske "hit me baby one more time" vara lika betydelsefull som "old pine" är för mig. Men det betyder inte att jag förstår de människor som tycker att Britney Spears låttexter är äkta. För mig är de bara tomma ord, det finns inget som berör mig. 

Men det gör det i den här låten.