Bilen stannar till utanför det stora huset. Musiken ekar mot väggarna, festen har börjat utan oss. Jag river fram en femtiolapp ur fickan, men du stoppar mig innan jag hinner slänga fram den till chaffören. Istället tar du fram plånboken och ger honom två hundralappar. Du kollar på mig och ler sådär stolt som du alltid gör när du vet att du har gjort något bra. Något snällt. Och jag kan inte låta bli att kyssa dig innan vi kliver ur. Väl ute ur bilen kan jag inte förmå mig att stanna upp och kolla på huset innnan vi går in. Jag har varit här förut. Undrar om du vet om det. 

Kliver in genom dörren och ångesten hinner ifatt mig. Jag blundar och tar ett djupt andetag innan jag hasar mig upp för trappan. På vägen upp öppnar jag min fjärde öl för ikväll och jag klunkar halva direkt. För att kroppen ska slappna av. För att jag ska klara av den här kvällen. När vi kommit upp för trappan och in till köket kommer illamåendet. Det slår mig i magen. Och för några sekunder blir jag yr och måste hålla mig i väggen. Vad gör jag här? Mina kompisar är också här. Men det första de kommenterar är att jag har varit med minst tre stycken på den här festen. Du, han och A. Jag låtsas som att jag inte bryr mig. Men det är första gången som jag faktiskt har brytt mig. Som jag har ångrat allting. 

Alla skrattar och har kul. Jag med. Tror jag. Jag är ju med dig.