Drömmer om en annan atmosvär. Om ett annat liv. Där jag gråter för att jag är lycklig. Ska åka till paris och uppfylla mina drömmar. Ska dricka citronte på en uteservering. Ska gå vilse bland frankrikes vackra gator och fråga en främmande fransman om vägen. Ska stå under eiffeltornet och känna mig så liten och obetydlig. Ska köpa mig alldeles för dyra smycken. Ska bli kär i en stilig ung fransman. En konstnär och en pianist. Jag ska vara hans musa och alla frankrikes olyckliga kvinnor skulle köpa våra tavlor. Kvinnor som också har varit förälskade i en fattig konstnär innan de valde det förmögna framför kärleken. Och där kommer jag hänga och pryda alla deras rika och smutsiga väggar. När penseln har somnat och alla tavlor är målade har natten gjort oss sällskap. Och där sitter jag på hans piano, nästan helt naken och röker röda marlboro och lyssnar. Jag ryser. Musiken han spelar påminner mig om skärsåren på mina handleder. Så smärtsamma, så vackra. Och kyssarna. Så intensiva och ärliga. Jag skulle aldrig lämna detta land. Jag skulle aldrig tillbaka till det trasiga och oärlig. Det falska och smutsiga. Här i frankrike skulle jag måla hela världen blå med hjälp av mina vackra ord. Med mina böcker, som jag har skrivit på en fransk balkong. Hans balkong. Och lyckan skulle måla tillbaka på mig.