i rymden ska jag bo när jag blir stor
Sitter på golvet i vårt lilla vardagsrum med min rumskompis och hennes klasskompisar, som jag alla glömt namnet på, och dunkar dålig musik. Mainstreamad festmusik. Jag har klätt mig i en nyinköpt röd skjorta och ett par svarta knästrumpor. Håret är fortfarande blött sen jag duschade. Orkade inte föna det. Inte heller göra i ordning det eftersom jag säkert sätter upp det i en slarvig toffs sen i alla fall. Efter tre shot och huvudet börjar snurra. Jag skrattar när alla de andra skrattar, fast jag egentligen inte fattar vad det är som är roligt. Kanske fattar ingen annan heller. Börjar bli uttråkad och det har bara gått trettiosju minuter sedan de kom. Jag tar upp mobilen och vill skicka iväg ett sms till dig, men får påminna jag mig själv att vi inte pratar längre. Går ut på balkongen helt själv och röker kvällens fjärde cigarett istället. Hälsar på mina vänner. Stjärnorna. Natten är sådär fruktansvärt främmande och mörk ikväll. Men ändå så vacker. Så djup.
När jag kommer tillbaka in i rummet har de andra dragit igång ett drickspel. Jag har aldrig. Ärlighetens spel. Eller kanske är det precis tvärtom. Jag kan inte ens minnas hur många gånger som jag har ljugit i det här spelet. Jag kommer precis in när någon har ställt en fråga och alla dricker och skrattar lite löjligt. Sätter mig på golvet igen, för där trivs jag bra. Tjejen till höger om mig ställer en fråga. Jag har aldrig varit otrogen? Min rumskompis och tjejen med de stora läpparna dricker en stor klunk. Jag tittar på min rumskompis och förstår på hennes blick att jag har tänkt rätt. Hon har bara haft en pojkvän. Och honom är hon förlovad med.
Sen är det tjejen-med-det-perfekta-hårets tur och hon kollar sig osäkert omkring innan hon formar en mening. Jag har aldrig hatat någon så mycket att jag önskat att personen skulle dö? Alla tittar sig omkring för att se ifall någon dricker. Jag vet att jag borde dricka, men det går inte. Inte när jag vet att han faktiskt har dött.
