det är fint så länge det varar
Han sover alltid med strumporna på. Han röker alldeles för många pall-mall-klick cigaretter på min balkong. Han har äckligt mycket hårspray i det lockiga, charmiga håret. Han har alltid den där fula kepsen på sig. Han är lite pojkig, men det gör nog inget. Han pratar inte så mycket, antar att han bara är blyg. Precis som jag. Han har en ful klädstil, eller kanske ingen klädstil alls. Han gillar kaffe utan socker och mjölk. Han snarkar irriterande mycket. Han ska bli lastbilschaufför när han har gått ut skolan. Han är osäker och inte lika framåt som de andra pojkarna jag har kysst. Men jag gillar det. Han tar alldeles för mycket plats i sängen. Han andas högt när han sover. Mumlar lite ibland. Han är alldeles för smal och höftbenen syns tydligt.
Men han kysser bra. Så där helvetesjävla bra. Så att man inte kan sluta kyssa honom tillbaka.
Han vill tatuera sig på armen. Jag som dör för pojkar med tatueringar. Överallt. Han har en egen bil, en svart ful volvo. Han håller om min ensamma kropp under de kalla nätterna. Han gillar morgonsex. Precis som jag. Han letar efter min hand när vi ska sova. Han kommer att bo fjorton mil bort ifrån mig om mindre än tre veckor. Och han verkar bryr sig.
Jag förstår inte, men jag tror faktiskt att det någonstans i magen pirrar när han skriver till mig om kvällarna. Jag tycker det är fint att han sover med strumporna på. Jag gillar sättet han håller om mig på. Och jag tror faktiskt att jag saknar honom.
